Vietnamkriget

Vietnamkriget var det första krig vi kunde följa hemma framför våra TV-apparater, slutade. Kriget engagerade många vanliga människor, också i Sverige. Protesterna runt om i världen mot USA:s militära insatser, bidrog i allra högsta grad till att amerikanerna drog sig ur striderna och kriget kunde vinnas av Nordvietnam.

Kolonialmakten Frankrike var, efter 95 års styre, tvungen att dra sig ur Vietnam efter nederlaget vid Dien Ben Phu 1954 och fredsfördraget i Genève delade landet vid den 17:e breddgraden, vilket gav kommunisterna (Vietminh) makten i norr.

USA tyckte att risken var stor att kommunisterna skulle erövra även Sydvietnam och man satsade därför stora belopp på att hjälpa till att bygga upp en antikommunistisk regering i syd, som var vänligt inställd till USA. Samtidigt ville man vara militär rådgivare åt sydvietnamesiska armén.

Sydvietnams president Diem vägrade genomföra det fria val, som hade avtalats vid Genèveförhandlingarna, utan höll istället en folkomröstning. Valresultatet visade att Diem fick över 98% av rösterna. Han hade dock fuskat vid röstsammanräkningen.

I maj 1959 uppmanade Nordvietnams regering offentligt att göra motstånd mot regeringen i Saigon och små aktionsgrupper sändes till Sydvietnam för att utföra gerillakrig. Vapen och andra förnödenheter transporterades från Nordvietnam via Ho Chi Minh-leden söderut.

Gerillan försökte döda så många sydvietnamesiska regeringstjänstemän på landsbygden som möjligt, för att på så sätt bygga upp en egen administration.

Diems motåtgärd blev att samla landsbygdens befolkning i s.k strategiska byar, som bevakades av militär och skulle förhindra att kommunisterna fick kontroll över befolkningen.

President Diems diktatoriska regering orsakade ett ökat politiskt motstånd. De motståndsrörelser som fanns i landet organiserades till Nationella Befrielsefronten (FNL).

I november 1963 störtades och mördades president Diem. Han efterträddes av en rad militärdiktaturer.

FNL växte sig allt starkare. Antalet militära rådgivare från USA ökade från 800 st 1960, till över 23000 st 1965. I augusti 1964 råkade amerikanska jagare i strid med nordvietnamesiska flottenheter i Tonkinbukten och president Johnson fick kongressens godkännande att börja föra aktivt krig i Vietnam. Man började bomba militärbaser i Nordvietnam och i mars 1965 förde USA in de första stridande trupperna i Sydvietnam. Nio månader senare fanns det över 184000 amerikanska soldater i landet.

Från våren 1965 ökade Nordvietnam sitt engagemang i striderna och reguljära styrkor skickades till Sydvietnam. Strider utspelades oftast mellan amerikanska trupper och FNL, medan den sydvietnamesiska armén mest skötte upprensningsaktioner. Även trupper från Australien, Thailand och Sydkorea deltog i kriget på Sydvietnams sida.

I början av 1966 försökte USA få Nordvietnam att acceptera förhandlingar, men regeringen i Hanoi krävde emellertid att amerikanerna skulle dra sig ur Sydvietnam och att de skulle erkänna FNL. USA vägrade.

I januari 1968, mitt i det vietnamesiska nyårsfirandet Tet, inledde Nordvietnam och FNL en stor offensiv som riktades mot alla större städer i Sydvietnam. Särskilt striderna vid staden Hué var hårda och FNL lyckades inta och hålla den i 25 dagar. I mars var dock FNL tvungna att dra sig tillbaka runt om i Sydvietnam, då amerikanska trupper återigen fått övertaget.

Tet-offensiven visade att Nordvietnam och FNL, trots intensiva bombningar, hade obruten styrka. Förlusterna under Tet-offensiven blev stora; över 200 000 civila och soldater.

Oppositionen mot kriget ökade också runt om i världen och i USA genomfördes många protestaktioner, speciellt bland studenterna. Kritik riktades mot massbombningarna med B 52:or och användandet av växtgifter och napalm.

USA:s ledning försökte finna en väg ut ur kriget, utan att behöva erkänna sig besegrade. En del politiker ville öka den militära insatsen för att på så sätt vinna och avsluta kriget, andra ville minska den amerikanska inblandningen och låta det bli en ren vietnamesisk affär. Våren 1968 fanns det 543000 amerikanska soldater i landet, det högsta antalet under hela kriget.

Nya förhandlingar inleddes i Paris i maj 1968. Samtidigt inställdes alla bombningar tillfälligtvis. Överläggningarna gav dock inget resultat. Den nyinstallerade presidenten Richard Nixon började ändå att dra tillbaka trupper, för att de sydvietnamesiska trupperna skulle överta de stridande uppgifterna. USA skulle dock fortsätta att utrusta sina allierade. Samtidigt försökte Nixon förbättra USA:s diplomatiska kontakter med Kina.

För att underlätta reträtten invaderades Kambodja och Laos 1970 för att försöka stoppa flödet att vapen och materiel på Ho Chi Minh-leden.

Nordvietnam startade i april 1972 en ny offensiv över gränsen vid den 17:e breddgraden. USA svarade med att öka bombningarna i norr och minerade sju nordvietnamesiska hamnar, för att stoppa leveranser av krigsmateriel från Sovjetunionen och Kina.

Nya förhandlingar resulterade i att FNL godtog en blandregering i Sydvietnam, men i december bröt förhandlingarna samman igen och USA satte på nytt in B 52:orna. Bl a bombades Hanoi under julen 1972.

1973 återupptogs Parisförhandlingarna och de resulterade i ett vapenstillestånd och att USA drog tillbaka sina återstående trupper, ca 24000 man. Nu skulle den sydvietnamesiska armén ensamt överta försvaret mot FNL och Nordvietnam.

I januari 1975 satte Nordvietnam in en massiv attack över 17:e breddgraden och ockuperade snabbt stora delar av norra Sydvietnam.

Den sydvietnamesiska armén kunde inte hålla stången och reträtten övergick i massflykt. Stora områden övergavs utan strid. Den 30 april körde FNL-trupper in i Saigon och erövrade presidentpalatset.

Under tiden hade amerikanarna med hjälp av helikoptrar evakuerat de sista soldaterna, ambassadpersonalen och sydvietnameser med familjer (som arbetat åt amerikanerna). Sydvietnams regering flydde till Taiwan och USA.

Resultatet av kriget är skrämmande: 4 miljoner civila dödades eller skadades, 440 000 FNL-soldater dödades och 800 000 skadades, 250 000 sydvietnamesiska soldater dödades och 58 000 amerikanska soldater (70 000 veteraner har begått självmord efteråt).

13 miljoner ton bomber fälldes över landet. Det är 450 gånger mer än atombomben över Hiroshima, mätt i energi.

72 miljoner liter växtgift sprutades över 2% av Vietnams yta. I växtgiftet ingick dioxin, som är starkt cancerframkallande. Idag, drygt tjugo år senare, finns det fortfarande dioxin i näringskedjan. Cancer och förgiftningsskador bland befolkningen i utsatta områden är mycket vanlig och många barn föds fortfarande med grava fosterskador.

Skogen har inte växt upp, djurlivet har inte återhämtat sig, skördarna har minskat och likaså kustfisket. 25 miljoner bombkratrar ärrar landskapet. Vietnam lider fortfarande av sviterna från det grymma kriget.